Jag blir lika paff varje gång en ung och arrogant så kallad "akademiker" med högburet huvud försöker att på internet läsa lusen av en genom att blanda ihop arkitekt och byggnadsingenjör. Finns gott om arkitekter som inte ens skriver ut skalor på sina skisser. Finns dessutom icke-akademiska arkitekter, dock inte i Sverige, men i t.ex Japan som annars är ett så extremt akademiskt land. Albert Speer ritade en del "omöjliga" byggnader åt Hitler som andra sen var tvungna att korrigera för att de ens skulle vara genomförbara.

Jag har ingenting emot genuina akademiker som levt med näsan i böcker större delen av sina liv. De är sant kunniga människor. Däremot hatar jag yngre män som ser "högre" studier som en enkel statusmarkering och hela tiden försöker hävda sig genom att hata sossar (varav många för övrigt är välutbildade) samt tror att de själva genom sitt krystade språkbruk är del av någon slags självutnämnd elitklubb vars syfte är att försvara något slags livsstilspaket innehållande allt från gamla engelska gentlemannatraditioner till nyliberalism.

Ptjo, man kan ju bära saker som intelligens, utbildning etc på olika sätt. Tacky eller med värdighet.

Själv äcklas jag exempelvis av universitetsstuderande blivande lärarinnor som dricker vin ur bag-in-box på kvällarna, är otrogna mot sina pojkvänner och vars största intresse är att prata politik med sina vänner. De hävdar att de är bildade och bättre än en sådan som jag tex. Känns som att de pissar på sin utbildning genom att vara tacky och dumma i huvudet. Önskar dem en hjärnblödning och sjukpension, blir bäst så.

Tacka vet jag forna tiders läroverk där man höll koll på studenterna och inte tillät lärarinnor att vara promiskuösa suputer.

Arrogans är väl något som mycket hör ungdomen till - ödmjukheten brukar komma med åren.

Ja, gamla reaktionära lärosäten. Där hade jag känt mig trygg. Dagens "utbildning för alla" gör att vem som helst kan få för sig att sparka på en. Det gillar jag inte. Jag hatar invandrare och nyliberaler som gjort klassresor extra mycket.

Rätta lugnet så tvål tundra sju gå vader. Randa rött hasch nedlägg, Fredde och hyddor. Raka så haschet väller för rätt vekbov gör vet se lövs franska nycker hyddor.

Avla slut lirka men sen lock sen kalv dessa riter rött hasch sällan på körpappor runt, rappt kalv Pentti heter rock. Skvallra häst går fet katt avla slut så lungsjuk, te vild!

Korträttning höljer...

Jag tror ordet streber är en bättre beskrivning än akademiker. Arroganta medel- till överklasspersoner som tycker man ska "bli något", som går utbildningarna som ger högst lön eller "status". Alltså folk med medelklassvärderingar: att göra rätt för sig, det är ointressant. Man arbetar för att vara duktig och avancera, för att kunna se ner på andra mindervärdiga personer. Arbetarklassen arbetar för att göra rätt för sig, dra sitt strå till stacken, oavsett om deras strå är att undervisa på universitet eller att skura golv. Medelklassvärderingar innebär att alla som inte tillhör eliten är misslyckade, och leder till ett samhälle där alla är ständigt missnöjda. Dessutom innebär det att naturlig fallenhet för en viss syssla nedvärderas och psykopatiskt tävlingsbeteende uppvärderas. Social status är ett nollsummespel, därför är det enbart destruktivt att sträva efter högre status. Destruktivt för någon annan, alltså.



Nyliberaler brukar inte ha gjort några klassresor att tala om, möjligen från medelklass till överklass eller vice versa. Invandrare från lågstatusregioner, dvs "blattar", går så gott som aldrig på några högstatusutbildningar på de "riktiga" universiteten. Många från dessa regioner kommer som utbytesstudenter däremot.

Bumpar denna tråd bara för att fler ska kunna läsa Yetins träffsäkra inlägg.