He he, ingen fara. Jag har inget emot att svara.

Han hade inga svårigheter att testa annan föda - det började han med lite tidigare än rekommenderat, och han åt olika sorters mat med god aptit (och gör fortfarande - han får alltid beröm av folk för att han vågar prova så mycket ny mat och äter så bra). Han fick ju inte bara bröstmjölk. Välling var däremot aldrig någon succé. På slutet var amningen mer ett sätt att komma till ro än ett födointag. Han åt ju fast föda.

När det gäller självständigheten är det ju svårt att veta vad som är hönan och ägget. Ett barn som har svårt med självständighet kan ju lika gärna just av den anledningen vilja och behöva ammas länge. Jag tror ju att i längden blir en människa tryggare av att få all den närhet hon eller han behöver - och det borde ju borga för en mer självständig individ i det långa loppet.

Biologiskt är det möjligt att amma tills barnet är runt 7-8 år har jag hört. Sedan tappar barnet ofrånkomligen den speciella sugreflex som stimulerar mjölkproduktionen, och mjölken sinar. I u-länderna är det ju vanligt att även de lite äldre barnen får en slurk, av överlevnadsskäl.