Att "lyckas" innebär för mig att förverkliga sina egna drömmar och finna lycka i livet. Det har ingenting med under eller övermänniskor att göra. Fullständigt irrelevant och hör hemma i en annan tråd.

Har du tänkt på att vissa inom vårdyrken har det som sitt livskall vilket innebär att en stor del av ens personliga känsla av att lyckas eller misslyckas intimt hänger samman med yrkesvalet och prestationerna däri.

För dem är det att lyckas, att få förverkliga sina drömmar om en bättre värld. Att personligen göra en skillnad i någons liv genom sitt agerande under en arbetsdag, om än aldrig så liten.

Men som sagt så finns det alla sorter.

Det är för dåligt betalt.Svagt fack.Dåliga anställningsformer.Landsting/kommun är usla på att vårda sitt personalkapital.Cheferna är för dåliga,dåliga chefer gillar inte att bli hotade av kompetenta medarbetare och stöter bort dessa.Dåliga chefer anställer andra dåliga chefer under sig.Inkompetenta människor håller varandra om ryggen.
De mest kompetenta och engagerade blir utbrända.Ständiga ineffektiva besparingar och omorganisationer ifrån politiskt och tjänstemanna håll.
Kvar blir en massa människor som inte engagerar sig i sitt jobb och följaktligen inte blir utbrända utan låter alla andra ta tag i saker och ting.
Det utvecklas en situation där medlemmar i personalen som anses kompetenta och engagerade upplevs som hot av resten av arbetsstyrkan.

Är det något mer ni undrar över?