Det pratas om "onda aspies". Min erfarenhet av aspies är att vår "grupp" är en av de mesigaste och tamaste.

Jag tycker det verkar finnas för få hårdnackade aspies. Eller sitter de i fängelse och tramsar inte på forum kanske?

Eller är aspies extrema? Antingen är man ett mesigt litet lamm eller fixar man vapen och skjuter folk i huvudet?

Inte fan vet jag. Hehe.

Vi är inte alltid så lätta att leva med i längden, i nära relationer alltså.

Är någon det ens? Det är rätt ovanligt generellt tror jag.

Nja, alltså...jo - relationer är ett helvete.
Men det finns de med Asperger som flippar ur på spektakulära sätt när de väl flippar ur.
Majoriteten är såklart fredliga precis som alla andra (utan npf), så länge de mår hyffsat.

Så länge man mår hyffsat <----den springande punkten.
Ondskan/galenskapen eller vad man ska kalla det finns i oss alla.

Blablabla....

Blablab.

Jag pytsar ut utflippandet i pyttetiny portioner, så det blir, som tur är - kan jag väl tillägga, aldrig så att jag råkar sitta i en fartigt fjärrstyrd bil bland folk på gågator.

Fegis.

Jag ser minnsan till att flippa ur rejält när jag väl gör det. Bättre att atomvapenexplodera med ojämna mellanrum än att ständigt gå och småpysa DDT i en mörk garderob.
Säger jag bara.

Jo men jag måste tillägga att att du har rätt, ondskan finns i alla och den blablabba blah fas tdet är inte det blabbablabla blah.
Ja... *suck*

Okay du flippar ut ibland. Häftigt. Jag verkligen gillar flipperspel.

Som mongorator på forumet så tycker jag att du gick över gränsen i ditt personangrepp där. Du får en tillsångelse, bä bä vita lamm.

DDT:n pyser ut i så små doser att det istället blir som en skojig drog. Förresten är jag nog mer lat än feg: Jag ids helt enkelt inte atomvapenexplodera.