Sheyen skrev: Att planera kan gå relativt enkelt, men att sedan få det planerade gjort kan bli desto svårare. Kanske har man, som jag, lätt att fastna i varje syssla, så att genomförandet tar tio gånger så lång tid som det skulle ha gjort om man hade haft lättare att se till helheten. Då tar givetvis orken slut snabbare och det man planerat blir stressigt och ångestgivande. Lägger man sedan till problem med tidsuppfattningen i högen av problem, så har vi helt plötsligt god potential till totalt kaos. Koncentrationssvårigheter (jag har grav uppmärksamhets- och koncentrationsproblematik enligt journalerna) blir ännu en avgörande faktor.
Jag och mitt boendestöd hjälps åt med att öva in rutiner kring att boka tid till tvättstugan, tvätta i tvättstugan, sortera saker i hemmet (det fragmenterade sättet att uppleva min omgivning gör att det blir ett heltidsprojekt att sortera kläder, papper etc). Hon säger till mig vad och hur jag ska göra, men deltar även ibland själv i sysslorna, så att det blir som en trevlig och pysslig grej, liksom.
Vi fokuserar även på att ta oss ut på promenader tillsammans, så att jag kan öva på att hitta häromkring. Ibland åker vi buss/bil till olika ställen också. Man pratar och får sitt sociala och det brukar vara väldigt trevligt.
Jag tror absolut att boendestöd kan vara något för dig, för insatsen anpassas ju efter ens behov. Jag har ju t.ex ganska få timmar per vecka (6 timmar), för mer vill jag inte ha. Det känns lagom och bra. Sedan står det ju en fritt att öka/sänka antalet timmar, beroende på hur ens behov ser ut. | 
