Här tänkte jag att vi kunde dryfta sådant som har att göra med hur man får struktur på vardagen, vad som funkar och vad som inte funkar. Kanske kan vi lära oss av varandra?

Jag har just gjort en liten ask med "att göra"-kort som jag tänker förvara lättillgängligt för de där stunderna då jag blir helt passiv samtidigt som det bara är skittråkigt att vara passiv. Vill man vara prydlig och ordningsam kan man ju använda likformiga pappkort som man laminerar, men jag klippte bara till papperslappar lite slarvigt som jag skrev på med tuschpenna (lägger man dem i en prydlig ask så går ju det lika bra, tänker jag). Jag tänker mig att jag kan prova olika sätt att använda korten - dra kort slumpvis och göra det första som är applicerbart, välja kort som jag för tillfället orkar ta mig an, eller göra dem i ordning och lägga det avbockade längst ner i högen. Kort som jag märker att jag undviker blir sådant som jag får göra med boendestöden och hitta bättre strategier för.

Aktiviteterna som jag har skrivit upp är väl avgränsade, inga mastodontprojekt. Ex: plocka ur eller i diskmaskinen, plocka upp kläder från golvet, städa ur jobbväskan, röja i ett skåp, slänga sopor, blötlägga baljväxter... Några aktiviteter är mer komplexa, så dem har jag märkt med en stjärna; de reserveras för tillfällen med mer tid och ork. De aktiviteter som inte är tydligt avgränsade i sig, eller inte tillräckligt avgränsade för att jag skall mäkta med dem i någon större dos, tänker jag försöka använda timstocken till. Kanske orkar jag städa skafferiet i 20 minuter även om jag inte orkar mer än så, och då får jag i alla fall en del gamla gryner utrensade, eller en liten hylla röjd. På så vis tvingas jag också att få koll på hur lång tid olika uppgifter tar och träna på att organisera och prioritera.

Jag föredrar system som är enkla och flexibla. Ett schema kan bli alldeles för överambitiöst så att jag bara känner mig misslyckad, och om det inte funkar måste jag göra om hela schemat. När det gäller de här lösa lapparna kan jag enkelt kassera enstaka lappar och göra nya, och jag kan flytta om bland lapparna hur jag vill.

Jag har också ett behov av att bryta ett svartvitt tänkande när det gäller jobbiga sysslor. Det blir lätt att jag skjuter upp saker så att uppgiften blir mig övermäktig, dels för att jag får för mig att jag skall samla ihop det på det viset (vilket inte alls funkar för mig), dels för att jag inte orkar göra rubbet så därför gör jag inget. Tanken med det här systemet är att komma in i att man kan göra bara litegrann, lite i taget, och att det gör skillnad. Det är inte allt eller inget. Och då behöver jag inte känna mig misslyckad lika ofta. Jag kanske inte orkar städa hela lägenheten just nu, men jag har ändå bäddat rent, t.ex.

Hoppas att detta funkar!

Jag försöker att komma på olika strategier för att lära mig att klara av att ha saker undanplockade. Jag gillar att ha saker framme, men det blir ju jättestökigt (organiserat kaos), vilket inte är bra; speciellt inte nu när man ska få bebis. Då måste saker och ting vara undanplockade, men då ser jag inte var sakerna är och det jag inte ser; det finns inte, ungefär. Men vi har små plastkorgar i olika starka färger, som lyser upp och gör sig sedda och det fungerar hyfsat bra, men vi har inte så många än. Men de är bra, för de har inga lock, så man kan liksom se delar av innehållet (man ser ju inte vad som finns i bottnen), så det är en ganska ok kompromiss, ändå.

Sedan har vi problemet med att jag, okontrollerat, startar flera projekt samtidigt. Mycket ska ske på en gång och sedan blir inte sakerna avslutade, utan snarare avbrutna av nästa projekt. Detta har jag ingen strategi för, annat än att ställa cp-klockan (den där som har 5, 10, 15 och 20 minuter).

Sedan har vi cp-tavlan som piper (högt som satan) ca 6 gånger om dagen, men den fokuserar mest på att jag ska ta mina mediciner, att jag ska äta mat under de tider som vi har bestämt, att jag ska få något städat samt att jag ska veta när jag ska gå och lägga mig. Den tavlan är så himla bra, för man får en tydlig blick över hur mycket av dagen/natten som gått åt samt hur mycket tid som återstår. Den lyser nämligen och har då markeringar för vad klockan är. Tänk så abstrakt dygnen kändes förr, men nu är det konkret och bra. Dock måste vi stänga av larmen lagom tills lillpruttungen kommer, för jag vill inte inleda vår relation med att bebis ska bli vettskrämd varje gång tavlan piper. Visst; bebis har hört ljudet förr, men ändå! Jag vill ge bebis lugn och ro.

Känner igen mig en del... samtidigt som röran av intryck stressar mig.

Skulle det kunna funka för dig att märka lådor med bilder på vad som är i?

Ja, eller kanske stora skyltar med versaler, liksom. Det måste ju vara övertydligt, så att det inte går att missa. Fast bäst gillar jag ju när det är utan lock, men man vill ju inte att bebis börjar gräva bland alla prylar sedan...

Bilder vore skitbra, men jag är rädd att bilderna inte är tillräckligt "bra" eller färgstarka. Vet du vart man kan få tag på bra sådana där bilder? Eller är det något enkelt man kan göra på datorn? Iofs kan man ju googla, men jag tänkte om det fanns något arkiv eller så, samlat, så att man kan få samma stuk på alla bilder, liksom.

Om du har tillgång till färgskrivare kanske du helt enkelt kan fotografera innehållet (eller valda delar av det) och skriva ut bilderna i färg? Annars vet jag inte riktigt. Arbetsterapeuter har nog varianter på det, men då skall man ha tålamod att vänta på att de skall ta tag i det, och så misstänker jag att det är väldigt schablonmässiga bilder och kategorier som är alldeles för mainstream.

Tiden från att den börjar krypa och ett år framåt, kan du kallt räkna med att allt ömtåligt är trasigt och 2/3 av allt smått har stoppats i munnen för att provätas.

Jag tacklade mina knottars krypålder med verktygslådor(de är enkla att fixa låsanordning till)

Ja, kanske det. Jag tänker mest att verkligheten inte är särskilt färgstark. Oftast är vardagen gråaktig. Iofs kan man dra i kontrasten osv, men när jag gör sådant blir det alltid för mycket, haha!

Ja, det är möjligt att sådana bilder från arbetsterapeuter är mainstream, som du säger. De måste ju vara väldigt personliga, så att man själv kan relatera till dem och förstå innebörden. Det är inte så lätt, sådant här!


Nejnejnej, Ufo! Säg inte så! Vi har ju planerat hur vi ska göra, med olika lås och gömmor, så att bebis inte kan smälla sönder saker. Proväta kan bebis få göra, så länge det är ofarliga grejer (dvs: inga rivjärn, knivar, saxar, alkohol, eld, elektricitet etc).

Apropå det där med att inte se det som inte är framme... Jag har nu försett min diskmaskin med en vändbar skylt för smutsig respektive ren disk. Jag hoppas att det skall trigga mig att tömma och fylla den - och komma ihåg att sätta igång den när den är fylld. Skylten fäster jag med häftmassa.

Det är en bra idé! Hoppas att det fungerar.

Tack för din pepping!