Är det en bra ide att skaffa barn när man har aspberger?
Vad väger för och emot?

Ptja... Det kanske kan bli aningen komplicerat om båda föräldrarna innehar aschpenbergets symptom. Det kan kanske ställa till med problem i vardagen.

Men problem får alla, det är en del av livet.
Skulle man ta hänsyn till att man kan få vardagsproblem borde ingen skaffa barn.

Det är bra att öka andelen autistiska gener i befolkningen. Problem beror väl på om man får LFA- eller HFA-ungar. I det senare fallet är det väl mest omgivningen som blir problemet antar jag. Får man NT-ungar kanske det blir lite svårt, men det lär väl vara hanterbart om man inte är ett vårdpaket själv. Jag ska göra ungar så småningom, tänkte jag.

Jag har Nt barn! Det fungerar alldeles utmärkt!
För mig allså, värre för dem, när jag ord tolkar exakt vad de säger. När jag frågar är du arg nu? Nä svarar de, ja men du ser arg ut. Ironi det har de slutat med.
Ja för de får ju göra en lång lång förklaring.
Som sagt stackars Nt barn.

Tvingar du dem att kommunicera tydligt?

Min tonåring brukar vara super tydlig när han kommer på att han varit otydlig, när jag frågar är du sur
Då skrattar han och gör samma mimik som han säger.
De uppskattar att jag har samma musik smak, inte lika mycket när jag snor 17 åringens kläder.( grabbens) snygga tröjor.
När hans kamrat frågar lånar din son kläder av dig. ( stackars son)
Nä säger jag!! jag lånar av honom.
Eller när jag ropar på centrum Tjenare Tjenare ! Till hans kompisar.
Jag frågar sonen ; vill du ha en ny mamma: Nä blir svaret.
Men du är lite jobbig ibland.

Det går väl inte att säga varken eller i så generella termer.
Summan av varje föräldrapars svårigheter och styrkor, problematik och kompensationsförmåga mm. mm. måste väl vägas in. I varje enskilt fall dessutom.

Men folk gör ju inte så utan skaffar ungar ändå och blir besvikna eller överraskade över slutresultatet, eller också litet av varje.

Nja, jag tror inte det har med diagnosen att göra hur bra man blir som förälder. Dessutom kan det ju säkert bli precis tvärtom emot vad man trodde innan.

Periodvis skulle jag kanske kunna vara en bra förälder, men inte de perioder då jag försvinner in i projektdimman.

En nackdel med diagnosen kan väl vara att man löper större risk att bli dödstrött av sociala sammanhang, vilket ju barn kan göra att man måste delta i då och då. Utan barn har man större möjlighet att välja bort det.