Generellt kan man säga att jag tar längre tid på mig att föstå saker begreppsligt, föredrar omfattande grad av förberedande och repetitiv korvstoppning, men när jag väl börjat få grepp om nånting har en fördel gentemot genomsnittspersoner just tack vare den repetitiva och mekaniska inlärning jag skaffat i grunden. Dessa behov klarar inte den sociala flumskolan av att tillgodose då kraven på snabb anpassning, socialt samspel och förmåga att bli en "jack of all trades" på kort tid inte alls passar mig. Jag specialiserar mig, gärna snävt och extremt riktat, över längre tid med långsammare praktisk men högre teoretisk inlärningstakt. Helt i motsats till hur den vanliga skolan fungerar.

Att jag förmodligen inte hade klarat en normal arkitektutbildning beror på att jag helt enkelt inte klarar att hela tiden ställas inför nya praktiska experiment, lekar och kreativa uppgifter utan rigorös förberedelse. Jag avskyr sånt. T.ex att utan förvarning få uppgifter där abstrakta begrepp ska tolkas, utan att ha erfarenhet av det. Har jag däremot erfarenhet och mekaniskt repetitiv förberedelse i grunden kan jag göra uppgifter i sömnen som normala studenter förmodligen aldrig kommer i närheten av förutom efter år av yrkeserfarenhet, om ens då.

Just den fetmarkerade saken är sådant vi hjälper till med:-)

Nåt som jag brukade tänka på när jag gick i skolan var att det antagligen skulle bli ha blivit mindre pratigt på lektionerna om bänkarna var isär en och en på samma sätt som de är när man har prov.
Jag brukade tänka att om jag hade fått bestämma i klassummet hade jag placerat bänkarna så varenda lektion.

Det där brukar anses typiskt för AS, jag känner dock inte igen mig. Men som barn var jag mer sån.