Mitt liv ser ut som en iteration som följer:

Jag skaffar flickvän, jobb och trivs bra.

Jag börjar anta ny intressen vid sidan av som bara växer och växer. Dom kryper sig in i produktiviten i jobbet....

Jag börjar sakta förstå att jag inte kommer kunna klara av mitt arbete.

Sedan raderas all min progress mot livet jag vill ha:
*Stabilt tryggt hem
*En respektive där vi delar värden och hobbies
*Jag förlorar jobbet

Detta är en iteration jag gått igenom sedan jag var 20. Jag är nu 31.

Jag förstör allt och är förbannad på mig själv, jag kan inte nå mina höga mål. Jag kräver av mig själv att alltid nå dom. Jag kan inte gå för meddelmåttighet och min kapacitet under större längre av tider är medlmåttiga.

Den här senaste iterationen är inte helt körd än. Jag lyckades förra året att komma undan (den kommer varje år). Men kan jag det 2012...

Är det någon annan som har liknande problematik med för högt satta mål som inte uppnås och att självförtroendet sedan är borta?

Är jag ensam?

Tack för att ni lyssnade.

Ja att ha planer som förstörs av en själv känner jag väl igen.