Japp, landshövdingen i Uppsala län bor på Uppsala slott. Jag vet däremot inte hur stor del av slottet som hen förfogar över.



Jag har alltid kallat det för juv, men å andra sidan lever ju jag avsides från övriga samhället utan kontakt med andra med likartade intressen, så jag vet inte vad andra säger och påverkas också inte eller i mindre grad av andra (eller påverkar dem).

Landshövdingen. (Såg du honom inte? )


Ja, det var det.


Var han varm även såhär på sommaren? (Eller ni kanske inte ens gick åt det hållet?)


Aj...


... men det förstnämnda låter vackert.


Hm, okej. *olika känslor inför det där med avsides beroende på om det i just det här fallet är frivilligt eller inte... *

Det är på ett sätt det enda som jag känner till - och har alltid varit det. Om det är frivilligt eller inte kan jag inte svara på - det finns nog inslag av både och, och att det ena skapat det andra eller tvärtom och nu göder de två varandra i ett cirkel- eller spiralmönster!?

Ajajaj!

Låtom oss hoppas att landshövdingen har fönster åt ett annat håll än dit där man ser soluppgången då.
Det hände onämnbara saker på den sidan av slottet.

Den varma mannen fick aldrig besök av oss. Han kanske ska vara en sval man så här på sommaren?
Jag trodde faktiskt att han var varm året runt.

Män är mycket men ett av deras klart viktigaste uppgifter är att värma sin kvinna. Man skulle kunna säga att mannen borde vara som ett portabelt värmeelement - lätt påsättbar, enkel att torka av och lätt att gömma undan vid besök.

Jag ska börja extraknäcka som kvinnoschauvnist, om ni undrar.

Ja, med sådana här talanger kan du säkert få ihop en pamflett:



Anar dock även en smärtsammare historia bakom...

************************

Har för mig hr. landshöfdingen har fönster åt både öster och väster en bit upp i långa stadsvända längan...

Äsch, jag glömde ett i i ordet kvinnochauvinist så det hela börjar ju onekligen...bra.
Man ska helst kunna stava till sin huvudsysselsättning.

Jag vill också tacka för en mycket fin dag (och kväll) med ännu finare sällskap. Det var lite svårt att ta avsked, eller faktiskt väldigt svårt av någon skum anledning. En får tacke för eskorten. Jag hade nog känt mig väldigt bortkommen (ännu mer) på vägen ut annars, men tanke på att den väg jag tänkt mig var låst.

Jag har varit social idag också, med min f.d. kollega som erbjöd tak över huvudet och ett alldeles eget tonårsgrabbsrum att sova i (dock utan tonårsgrabb - tack och lov). Jag har t.o.m. besökt stadens utbyggda IKEA, vilket faktiskt fungerade av bara farten, och tittat ut ett arkivskåp åt alla mina högar med viktiga papper samt bestämt mig för vilket skrivbord kollegan skulle köpa till sitt lilla arbetshörn i köket (han fick vackert finna sig i att hålla med). Sedan blev det faktiskt en matbit på Skarholmen, utan dansband men med mälarutsikt och behaglig bris, innan jag hämtade upp en Sim City-tokig 6-åring hos sin pappa.

Missade jag något roligt på nattkröken då? Jag ville ju egentligen inte gå, trots snudd på outhärdliga skrän från sällskapet intill oss som triggade alla mina alarmsystem, men man kan ju inte anlända hur sent som helst till vänner som upplåter delar av sin bostad till en på så extremt kort varsel och dessutom hämtar upp en med bil.

Hoppas att kompismiddagen blev lyckad också.

En schauvnists stavfel blir naturligtvis den nya stavningsnormen; det ligger, så att säga, i en schauvnists själva natur att aldrig kunna ha fel - och än mindre att kunna erkänna det.

Det lustiga är att du aldrig ger ditt korståg mot djs som spelar fel låtar.

Jag skyller eventuellt konstigt påfrestande pladder på trötthet och Treo och sedan öl.

Lars Jonssons Fåglar i Europa skriver om havsörnens läte som följer: