Kan inte forumet öppna en ny avdelning särskilt avsatt för POSITIVA saker.

Jag känner ju bara för att krypa tillbaka till min egna lilla värld när jag åter ser vad som finns runt omkring oss.
Nyheter och Kreativa lösningar osv...
En liten vrå där man kan bläddra o läsa när man känner att man behöver ny kraft för att kunna tro på mänskligheten.

Om du hade frågat mig för 15-20 år sedan, så hade jag tveklöst svarat ja. På den tiden trodde jag fortfarande att människorna egentligen var justa - innerst inne, men ju äldre jag blir desto mer övertygad om motsatsen blir jag. Majoriteten av mänskligheten är elak, girig och inskränkt. Jag borde rösta ja bara för att motverka det, men mitt cyniska jag anser det lönlöst och kräks på blotta tanken på en "positiv avdelning".

Jag röstade ja.

Schueberird, du inser väl att mänskligheten består av båda delarna? Alla har vi både det onda/svarta och det goda/kärleksfulla i oss. Det gäller ju att odla det goda/kärleksfulla för att få den sidan att bli mer dominant och till slut segra.

Hahaha vad pretto det lät det där, men så är det faktiskt.

Man kanske också kan uttrycka det så att även den mest "psykopatiska" förälder hade såpass mycket praktisk kärlek att barnet inte dog, så länge det nu inte dog - även om kärleken kanske var mest till sig själv och inte räckte som grundplåt för ett bra liv också. Alltnog, utan litet kärlek överlever vi inte och utan rätt mycket får vi inga bra liv/ännu mindre bra i livet än vad vi redan har.

Att sedan människors kärlek sedan sällan räcker längre än just dit, och ytterst sällan till att hålla sin egen ondska stången när det verkligen gäller, det är ett tragiskt faktum som kan få mig att ändå känna som Schueberird. Men, det gör det inte till hela sanningen. Lik för djävla bannat.

Så jag beet ihop som en annan Bethoven och röstade ja.

Som att tipsa om den här nyheten.
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/spela/article7965992.ab
Kul artikel som visar på framgång. Dvs inte elände.

-Nej.
Den här hurtigheten och optimismen man hör om överallt i samhället står mig upp i halsen.
Att sätta upp en lapp på kylskåpsdörrn med texten "jag duger som jag är" har aldrig någonsin löst några reella problem.

Som den pessimist jag är föredrar jag att analysera läget och agera utifrån det. Inga jävla luftslott eller HEY BABERIBA!i här.

Det är inte pessimism, det är realism. men jag håller med att dagens "det går om man bara vill"-attityd är
lika rolig som en krossad habanero i röven. Pessimism är att inte ens se OM det går eller att sluta att
ens bry sig för det går åt helvete ändå.