asponomen: betänk att många läser dina inlägg utan att svara. Man kanske tyst samtycker, men inget säger. Sedan så är det även så att de som syns mest är väl just de mest sociala. Eller galningar som jag som har ett extremt behov av att ordbajsa helt random.

Min pappa kommer du aldrig att få se på ett internetcommunity, även fast han är en Aspergerarketyp. Han skulle aldrig komma på tanken att leta folk att umgås med eller snacka med. Dessutom så har jag inte hjärta att avslöja för honom att han är Aspie. Det skulle krossa hans hjärta att få veta att han överfört sin sjukdom till mig.

allt för stort socialt samspelande är svårt. men kanske nödvändigt på ett forum eller kanske det blir den nödvändiga konsekvensen? Man blir väl lite less ibland. Som man blivit tusen gånger förut av att följa andra människors regler för hur man ska vara. Och mest säkert inbillar sig hur man förväntas vara. Lättare att hålla sig som betraktare för det mesta.

Till ASmix i synnerhet och till andra i allmän synnerhet:

Tack för det på riktigt På Riktiga engagemanget och den intellektuella nyfikenheten!
Jag vill påstå att det du ger uttryck för inte bara "...inte springer iväg..."
(som jag uppfattar det som att 90-95% av aspiesarna på AS-forumen-och andra forum!-
relativt Direkt gör--helt nästan intellektuellt ohederligt!!) , utan även på nåt sätt relaterar
med att du ansträngt/anstränger dig. Ganska (ovanligt) imponerande faktiskt.
Men det är väl värmen ute som gör att alla (merparten mao.) NT-ForumAspergare resonerar
i termer av att de har en mänsklig rätt att och ska ha en mänsklig rätt att bara "skita i"
DET aspergersa syndromet/: uttrycket etc. som likt med mig digredierar, t.o.m. "extra-exkurserar" och ter sig i största allmänhet avnormifierande i och med den (be-)skrivande
författarStilen och den accentuerande karakterogeniteten(?)
När du, ASmix, skriver, tänker, skriver(såsom jag uppfattar det Med ett "läsa-förstå med att
tänka-läsa:tänka-förstå att skriva; läsa vidare dialektiskt s.a.s. o.s.v.") undrar man ju samtidigt
huruvida övriga merparten, generellt sett, mest bara "fikar efter och strukturintellektuellt
relaterar efter och med 1+1=2-dialoger och resonemang"...
Det här med interpunktionen är vad jag uppfattar det mest en sorts parallax.

Jag undrar i för sammanhanget nånstans om detta med att du, ASmix, nämner att du
inte har en s.k. formell diagnos. Det är för mig intressant i nån mening!
Kan du säga nåt mer om Det?(!)

F.ö. har jag allmänt för avsikt att "Att kunna fungera som mig AS-själv" i omånget av
konfigurationen "Att kunna fungera som sig AS-själv..." och detta "som mig själv" (!)

......en AS-mix(trande) (-) utsaga......

Jo, det har du rätt i!: detta med att X antal kanske läser...och "tyst samtycker..."
(och är i snarlikhet med min vad jag kallar det o-normopatiska situation. Jag lånar här för en stund den fransk-nyazeeländska psykoanalytikern Joyce McDougall och hennes begreppsdefinition 'normopati', eller hennes dylika definition av det i nuvarande fransk(-)
psykoanalytiska kretsar gängse använda begreppet. Hon avser med normopatibegreppet ett-det
slag av pseudonormalitet som mest är patogeniserande sett ur ett diskursivt utveckl.perspektiv.
Normopater är för JM gällandes människor "som på ett mer eller mindre desperat sätt försöker
få det att se ut som om de passar in i det andra söker hos dem",-
anpassningspatogeniserandes så att säga...;...till slut kommer också de psykosomatiska
sammanbrotten och utageringssymptomen som "ett oundvikligt inkassobrev på posten"...
När jag nämner min o-normopatiska situation menar jag i mångt och mycket att det är en
relativt skaplig strävan, med en sorts appearanceattityd därom att "bli med" livsprocessen
på ett dylikt sett. Sedan kommer en annan dylik, en viss Hans Asperger därtill och tydligen
vill vara med på en kant och påverka...

Du har också rätt nog nånstans i att de som "syns" mest väl är de mest sociala-och ändå inte(!)
Jag känner och uppfattar mig dock något träffad: i mitt "vanliga" liv, livet utanför forumvärlden/ AS-forumvärlden-där är jag på ett konstigt sett många gånger synnersamt social nuförtiden, med grannar och sådant. Konstig disparation...Och sedan händer något med dito grannar ....

På nåt sätt kanske jag "fungerar som mig AS-själv" nu trots allt...

Det var mina 5 röda ören.

Har du tänkt på en sak? Du framstår förvisso som aspigt tjurskallig, men inte som särskilt sympatisk, när du oavsett vad jag och några till försöker säga eller lirka ur dig framhärdar i att (med andra ord, men i sak) påstå att vi andra är någon sorts lurade eller osjälvständiga "NT"-härmare (och inte ens täcks motivera det).

Sådant kanske inte heller ökar folks lust att svara dig.

Nej just Där har du det Exakt...; är du vice ordf. i Tullingebanketten(?)
Du kan ju se det såsom du Ser det och gör tydligen så.
Vad nu sympatisk/sympatiskt har med 'någonting' att göra(!)
(Finns det någon enda i historien Historien av alla med AS-du är väl
då kanske Enda sympatiska undantaget...-som är sympatisk(?))
Och Din NT-polemik är fantastisk och direkt OSYMPATISK!

Jag använder mig inte av lustbegreppet för att "kunna använda mig av"
ett aspergerforum-min anledning är s.a.s. 'bortom lustprincipen'
(för att nytravestera en viss Freud för 100 år sedan);
det är mer ett Försök till Någon slags Kommunikation.

De här interveneringarna du gör i "andras dialoger" är lika sympatiska
som Susanna Kallurs benskada som förhindrar henne att vara med
i EM i friidrott, tyvärr, nu i helgen.

Och dina argument är lika hållbara som en Sudansk trepartiregering
(för att återparafrasera H.Schyfferts formulering häromdagen)

Nu blir beskyllningarna personliga mot mig. Alltid någon form av konkretion, men en fientlig. Jag förstår att "vice ordförande i Tullingebanketten (?)" också ska tolkas som en beskyllning eller förolämpning. Dessutom beskyller du mig för att "intervenera i andras dialoger", vilket ser ut som att du frånkänner mig rätten att skriva på ett öppet forum. Det där om "sympati" och "lustprincip" är inte relevant för något jag skrev, någon "polemik" från min sida ser jag inte heller - däremot från din. Jag har ställt konkreta frågor med en aspig rakhet som en som håller en föregiven aspienäsa så högt i vädret som du gör ska tåla.

Hade kunnat uttrycka det något vänligare, men det vill jag inte, jag bemöter dig ändå vänligare än du mig.

Vad i helvete har jag gjort dig?

Komplettering:
delgivit mina intryck och

Det verkar mest såsom jag ser det vara du som s.a.s. "beskyller" etc.
Jag använder mig av "min sorts retorik-med metaforiska och ibland
metasymboliska språkinslag! Inget annat egentligen.
Okej jag är ny Här Och på internetforum överhuvudtaget-;
har tydligen inte (NT?-)koll på hur man får/bör eller inte inbeblanda sig
i "andras" dialoger. Nu vet jag mer -och har väl att lära mig...

Det här med, som du tar upp, "ställda konkreta frågor", ser jag egentligen inte
att så finns någonstans!(!)
Jag vill emellertid ge dig beröm för att du är och vågar vara "aspigt rak" (din form. obs)-
vilket jag nog kanske är ävenledes. Vill se det som en merit nånstans trots allt!!


Jag kan f.ö. nämna att jag en gång i tiden på 2000-talet var på ett sådant där s.k. AS-Event
i Norrköping. Där försökte jag mig på detta med att ta upp *AS vs metaforik/metonymi etc*...
Och blev begabbad och idiotförklarad och"defensivt utesluten" rakt av(!)
Så var det med den vad jag anser hyfsat relevanta (för AS) frågeställningen...

Igen:...metaforik betyder alltså , i en simpel kontextmening , "ett 'ord' för ett annat...

Jaha, det verkar ju försonligare iallafall. Men jag har fortfarande noll nyckel till vad du anser att jag slänger ur mig för "beskyllningar" eller hur jag förstör andras samtal eller i vad mån det du menar med den aspiga rakhet du nu plötsligt tillerkänner mig skulle påverka något av det eller gälla något helt annat. Att den sistnämnda bara skulle sitta i formen (dvs. inte i innehållet?) förstår jag ännu mindre.

Förstår kanske litet bättre ändå, men inte såpass att jag kan uppleva dig som rak till vare sig form eller innehåll. Men som jag har försökt tala om förut, är det kommunikationsproblem det gäller, associationer och/eller ett bild- eller begreppstänkande som måste mödosamt översättas till ord eller så vidare, så är jag inte alls obekant med det. Det gör dock inte att man automatiskt förstår vad andra vill säga genom deras formuleringskamper. Gör du det själv? Mig tycks att du inte förstår mig till exempel. Jag vidhåller också att du rimligen måste lägga krokben för dig själv så länge du fortsätter hävda att ditt sätt skulle vara det enda "aspiga" och därför vara legitimare i aspergarsammanhang än andra aspergares sätt.

Den där mobbningssituationen du beskriver ger mig däremot en nyckel till något, även om jag inte kan veta exakt vad och inte vill gissa eftersom jag inte vet vad som kan utlösa ytterligare angrepp från dig. Juste behandling verkar det ju dock inte som. Se i övrigt vad jag skrev i förra stycket. Det är skillnad mellan att inte förstå någon, och att ställa frågor för att förstå den bättre, och att inte acceptera att någon närvarar och skriver. Citera mig där jag har missunnat dig din rätt att vara här och skriva. Det kan också vara skillnad mellan olika kretsar. Du kan inte utan vidare ta för givet att folk på Vasas eller i Tullinge skulle behandla dig som de där i Norrköping gjorde.