| | |
| Ufo skrev: Hittade det här i annan tråd Att "passa in" är något man aktivt arbetar med hela tiden. När skall man få slappna av och bara få flippa loss? Arbete, shoppingrundor, familjen ja överallt skall det passas in. Jag är inte någon djävla passbit, jag är och vill vara en person. Så när ribban för det tillåtna är hög, och man får vara helt psyko och bara släppa sina hämningar så känner jag mig TRYGG. Det är så skönt att slippa fundera på om man kommer bli avstängd ifall man postar nästa inlägg. Vissa dagar behöver jag det mer än andra dagar. | |
| | |
Precis det du beskriver är det jag känner. Tänkte på det nu när jag var ute med hunden.
Äntligen känns det som om jag hittat hem igen. Så avlappnad och glad som jag känner mig nu har jag inte gjort på väldigt många år bland aspergare.
Så här var stämningen i början när aspergare fick kontakt, öppen, glad, bråkig, allt i en salig blandning och allt utan någon som satt med fingret och förmanade. Det närmaste den känslan har jag faktiskt känt i umgänget med min sons kompisar, där är jargonen rå men vänlig. Och jag inser att förmodligen är orsaken till vårt avslappnade umgänge att jag inte tar mig själv särskilt allvarligt och därmed sällan dömer andra, man får faktiskt bära sig åt som om man är 3 år mellan varven om man känner sig så. Men det kan man inte ute i samhället utan bara bland såna som själva fungerar så, som regel slutar de fungera så här när de räknar sig som vuxna.....
Jag insåg igår under surret med porslin/BMW att jag faktiskt inte var arg eller ens irriterad utan jag bubblade av skratt
Sist jag blev riktigt irriterad var nog Nallen tror jag det var skrev en massa skit.
Tack Mats för detta forum, jag är
så glad att ha hittat ett ställe där jag faktiskt kan slappna av och eventuellt göra bort mig, få utskällning osv. Josef3, jag ber om ursäkt för att jag retade upp dig
det var ett sätt för mig att pejla in vad du egentligen var för typ och jag hade slutat provocera oavsett efter ditt utbrott, för jag insåg att det var självförvållat att du skrev en massa trevliga omskrivningar om mig som person
Så nej, nivån är precis lagom, precis som det ska vara för att man ska kunna trivas, och dom som inte trivs, tar sannolikt sig själva alldeles för allvarligt.