Aspergersboken har jag läst.
”Många gånger hade jag blivit bemött som om jag medvetet vela såra andra eller fuska med någon arbetsuppgift, trots att jag inte haft någon avsikt att göra det.”
”Jag har inte kunnat bruka mina starka sidor fullt ut pga min låga intuitiva sociala förståelse. Vad hjälper det att vara högbegåvad om man inte förstår andras signaler= Då blir dom sura och till sist får man sparken.”
”Är man socialt blind på det här viset, gör man omgivningen på dåligt humör, och de blir alltmer negativa till ens ringa person. Själv har man inte en aning om varför.
”Jag avråder bestämt alla människor med någon form av autism från att gå till psykodynamiska terapeuter. Jag har aldrig mött någon med AS som har haft någon nytta av det, men flera som blivit ledsna och känt grov missbedömda.”
”Vi skulle ju kunna kommunicera med rättframt talad svenska. Problemet är, att då skulle de känna sig högst oartiga, som om de gjorde mig illa. Under hela sin uppväxt har de nämligen lärt sig, att innan man talar rent ut, ska alla andra kanaler först prövas. Om jag då begär att de ska hoppa över alla metoder som jag ändå inte förstår, och gå direkt på klarspråket, så begär jag något som är känslomässigt motbjudande av dem. De är inte vana att ta till klarspråk annat än vid två tillfällen. Nämligen när de talar till små barn, respektive när de är arga på någon.”
Kriterierna för AS är enligt Norrö tre:
- Annorlunda social samspel (begränsat)
- Annorlunda kommunikation (udda, tafatt)
- Repetitivt beteende (t ex väldigt fasta vanor, ensidiga intressen och rigida tankemönster)
Ett normalt barn lär sig redan vid 0-4 månader de ordlösa signalerna som hör till det intuitiva sociala samspelet. Sen fungerar detta automatiskt livet ut.
Exempel: Chefen kallar in dig på rummet och nämner ett tillfälle där du sagt din hjärtas mening när hela personalen var med. Han avslutar ”Det där kan man ju ha olika åsikter om” Han menar: ”Alla är sura på dig för det du sade, låt bli att säga något i det ämnet igen.” Men du hör bara att man kan ha olika uppfattning i frågan.
”Vi är synnerligen fästa vid våra egna, självvalda intressen. Vi uppfattar in något ämnesområde som ’töntigt’, utan förhåller oss toleranta och neutrala till vad andra pysslar med, och skulle uppskatta om andra gjorde likadant mot oss.”
”Vi har en rättframhet, som vi själva uppfattar som saklig och känslomässigt neutral, medan andra uppfattar den som att vi är burdusa och hårda. De andra vinnlägger sig om att alltid göra mjuk upptakt, innan de kommer till saken. Vi tycker då att de mumlar i skägget.”
”Men de svarar inte rent ut, om vi skulle fråga efter en fadäs ’gjorde jag rätt nu?’ På sådana frågor ges mer eller mindre automatiskt svaret ’jovisst, inga problem, helt okej’, trots att den frågande faktiskt betedde sig säreget.” Unga AS-personer får alltså inte den feedback de behöver.
En med AS blir glad, arg, ledsen av andra orsaker än majoriteten. Detta tolkas som beteendeproblem. I gengäld blir vi oberörda av sådant som andra reagerar starkt på. Det tolkas som känslolöshet.
”Ofta finns det en lång förhistoria till ett ilskeutbrott, men andra märker det inte.” Han blir kanske inte förstådd trots att han försöker. ”Och adrenalinet flödar och kan leda till att han skäller ut någon efter noter, eller ger sig på inredningen, slår och sparkar och kastar. Och, vilket kan låta märkligt, han kan inte sluta, förrän adrenalinet pumpat färdigt. Men då, när adrenalinet tar slut, är han plötsligt hur lugn som helst, medan hela omgivningen är väldigt upprörd. Man ser de upprörda ansiktena och inser att ’oj, nu har jag visst gjort bort mig å det grövsta.’ Det tar tyvärr bara några minuter att bränna massor av förtroende på det här viset.”
