Sååå... "frisk"? Detta är juh en ganska stor och vanlig diskussion.

Sen får vi inte glömma att autistspektrat är brett och innefattar en hel del:


Men vad gäller oss aspergare så tycker jag man ofta pratar om att många tränar bort sina symptom och då egentligen borde kunna "friskförklaras" eftersom man vid en ny utredning kanske inte skulle uppfylla kriterierna.

Mycket att fundera över finns det... men jag har inte lyckats sova inatt så nån annan får ta tankearbetet

Jo, utan kontrollgrupp och med N=1 så går det mesta att "bevisa". Faktum kvarstår ju dock att det inte finns några alls bevis på att metoden fungerar bättre än ingen intervention alls.

Frisk blir man från en sjukdom. Att autism INTE är en sådan, behöver jag knappast skriva här. Gillar inte formuleringen "Morgan var runt två år gammal när han började försvinna in i sig själv." Det får det nästan att framstå som att autism är något icke-medfött.

Reagerar för övrigt på följande: "Enligt ny forskning från National Institute of Mental Health i USA kan 10–20 procent bli symptomfria med hjälp av metoden. De flesta av barnen i studien som uppnådde så bra reslutat hade haft en relativt mild form av autism och en IQ över medel. "

Låter som att Aspergers syndrom bytt namn? Inte mig emot.

Ovanstående inlägg om detaljerna - vilket ju är viktigast!

Vad innehållet beträffar: terapiformen kan säkert vara bra, men jag har precis fått min diagnos, vid vuxna år, och när jag ser om allt vad man kan göra för att stödja barn...tja...just nu blir jag nog mest allmänt egocentriskt bitter över min egen uppväxt. Framförallt då över min sk. skolgång...

Autism = autismspektrum?? Ibland undrar man vad de egentligen talar om...

Sen håller jag med Folivora, känns som alla studier, terapier, hjälpmedel osv oftast kretsar kring barn och man får lite känslan att det är kört för oss som fått diagnosen i vuxen ålder (även om det inte är så). Min mor påpekar ofta hur annorlunda det kunnat vara om jag fått diagnos redan under skolåldern. Kan dock bero på att hon beskyller sig själv som inte tänkte i de banorna trots att hon jobbade med autister ("riktiga" autister då visserligen med utvecklingsstörningar odyl).

Artikeln:I dag är han frisk.
Faktaruta:Man kan inte ”bota” autism.
Hela artikeln lyser okunnig journalist som tror att autism orsakas av ett virus.

Men jag är glad för Morgans skull. Att kunna njuta av tillvaron är viktigt.
Kul med lite positiva nyheter som omväxling.

@rdos
Jag ser inte varför man skall ifrågasätta varför kunskap kan vara nyttig. Övertygad om att även Morgan i det här exemplet har nytta av det.

Samma här! Känner samma sak. Och trots en uppenbart okunnig journalist, så gläds jag åt att någon ändå bemödat skriva en artikel i ämnet, och att det handlar om nåt positivt. Skulle man inte kunna se det som att samhället håller på att börja förstå, och att vi sakta men säkert håller på att vinna acceptans och förståelse?



Samma här. Förklara gärna närmare. Själv hade jag KBT så sent som idag, är tacksam över det.

Tycker Folivora har en bra inställning där.

Litet klagan ändå :Jag undrar hur mycket man förväxlar "symptomfrihet" med kompensation - som kostar extra energi. Som man senare i livet troligtvis inte kommer att ha om man samtidigt ska klara jobb och familj - eller ens utan de sakerna.

Och litet sådana saker. Som inte ens "experterna" brukar förstå. Och kanske inte kommer att förstå på länge än, av det enkla skälet att de inte är autister själva och sådana här saker inte går att mäta exakt utan bara kan förstås med lyhördhet och tillit - i mängder som de flesta människor inte besitter (särskilt taget i beaktande hur abnorma vi ter oss för dem).

(Just för att de vet att man är så abnorm, kanske förstärkt (!) av att man verkar så normal ifall man är en som har lärt sig kompensera, så kan de helt enkelt inte tro oss när vi försöker förklara hur abnorma vi är...)

Jag bara beskrev kunskapsläget kring ABA och allt vad det heter. Det finns inga bevis på att de fungerar. Den enda siffran i artikeln (10-20% som blir bättre) hänför sig till EN ENDA kontrollerad studie. Vad man frågar sig med så låga siffror är naturligtvis om man trots allt missat någon annan skillnad mellan kontrollgrupperna?

Däremot ifrågasätter jag nog inte att man kan "bota" sekundära problem, eller ännu bättre förebygga att de alls uppkommer. Det är dessvärre detta som de flesta "interventioner" siktat in sig på och mäter. Inte autistiska drag.