http://hi.se/hjalpmedel/hjalpmedel-i-skolan/kognitionssimulatorn/
Denna kan vara ett sätt att förklara för andra vad ens diagnoser innebär. Jag måste dock varna känsliga tittare för aspergerfiltret, åtminstone om det är en hudlös dag. Jag klarade inte av att se den första gången, utan stängde av mig själv så till den milda grad att det behövdes tre nära vänner och diverse knep för att få mig kontaktbar igen, och då darrig och gråtmild. (Jag vet, jag kan vara en prinsessan på ärten ibland. )

Jag är nyfiken på hur ni andra uppfattar aspergerfiltret, samtidigt som jag ju inte vill att någon annan skall må dåligt. Men jag har klarat av att se det nu utan att krisa. Jag var nog bara extra känslig vid det första tillfället (jag brukar vara det dagen efter intensiva upplevelser). Men alltså, visst är det ganska otäckt?

Ett förvisso mycket lovvärt initiativ, men ska det vara sådär buggigt? Informationsrutorna försvinner inte när jag aktiverar olika filter och täcker därför en av vyerna och scenerna hakar då och då upp sig eller så får jag inte genomföra vissa aktiviteter, till exempel läsförståelsen med AS-filtret aktiverat. Det lilla jag hann uppleva innan det buggade ur var dock intressant.

Nötskrikor är för övrigt inte så benägna att sätta sig utanför fönster på det där sättet; talgoxe hade varit ett lämpligare val.

Hm, nej, det skall inte bugga. Bara det vita molnet och den konstiga mörka kvadraten skall skymma synfältet. Läsförståelsetesten skall nog vara svår att göra för att illustrera svårigheter att fokusera. Om man håller fast pappret med intryck musklick så är det stilla tillräckligt länge för att man skall kunna kryssa i rutor.

Übergeek indeed.

Mhm, fast jag fick inte ens försöka.

Då skulle de nog inte ha gjort simulatorn i shockwave...


Proprietär dynga

Aj då.

Ljudbilden var jobbigast och den jag kände igen mest.
Men jag började undra om jag faktiskt har asperger (igen) efter den där AS-simulatorn. Det där med klänningsprickar som fångar mig så pass att de sedan hoppar över till världskartan har då aldrig hänt mig, exempelvis.

Va? Jag såg inga klänningsprickar. *fniss*

Jag kände mest igen det där molnet, fast mitt finns inne i skallen och pulserar, och hur världen ömsom liksom glider undan från en, ömsom tränger sig på.

Hur kunde du missa transformationen med klänningsprickarna?
Har du verkligen asperger?