Min hustru stack för några dagar sedan en bok i mina händer och sa "läs den".
Boken var "Vansinnet - Mitt bipolära liv av Marya Hornbacher", jag rekomenderar
den boken varmt till alla som själva är bipolära eller har någon bekant som är det.
Kvinnan beskriver i boken om sina ätstörningar, depressioner, manier och alla
feldiagnostiseringar felmedicineringar med antideppresiva "som botar allt" men
gjorde henne manisk istället, ingen förstod att det var hennes bipolära sjukdom
som var grunden till hennes problem.
Det är helt uppenbart att det inte bara är i Sverige som kunskap saknas inom
psykiatrin, trots att sjukdomen varit känd så länge under namnet manodeppresiv.

För mig var det många gånger som att läsa bitar om mitt eget liv, inte ätstörningar
men sjävdestruktiviteten, kasten mellan djup deppresion till mani, självmedicinering
med akohol och tabletter, hopplösheten och ljuvlig mani förmågan att dupera m.m.
Den fick mig också känslomässigt förstå att det är en obotbar sjukdom, teoretiskt
visste jag det sen tidigare.
Och jag begriper att den ligger där innuti mig och lurar, trots för tillfället lyckad
medicinering, men att den en dag sannolikt sticker upp sitt fula tryne igen.

Så man hade tur i livets lotteri, bipolär,ADD och AS

ISBN: 9789172411746
Recension: http://www.smakprov.se/bok/vansinnet--mitt-bipol%C3%A4ra-liv/marya-hornbacher/isbn/9789172411746

Ska ta och läsa den när jag får tag i boken.

Själv läser jag Egil Linges och Dan Joseffsons Den mörka hemligheten och fattar ett och annat om mig själv och andra. Fast lite ytlig är den och något för enkelinriktad bitvis.

Visst är det märkligt vad läsandet kan ge?

Läsandet ger väldigt mycket, i mitt fall gick jag från klarhet till klarhet inte så trevligt hela tiden
men nyttigt, fast den här kvinnan var sjukare än jag(tror jag ) och hade större möjligheter
att ställa till det för sig.
Ska ta reda på mer om boken du läser kan ju vara något intressant.

Citat ur boken som är så ruskigt bra, så sant.



****************************

Hon skriver bra. Det går inte att stanna, det vet jag väl, även om det ibland
saktar ner, tillfälligt. Hur länge ska det vara lugnt den här gången? är trött,
har jagat hela livet, och känner att jag aldrig kommer att sluta, jag vet.