Det har kommit ännu en bok från OECD om ökande ojämlikhet i rika länder. Boken tycks ännu inte ha dykt upp i de svenska biblioteken, men ett saftigt blogginlägg berättar att "bidragslinjen" börjar bli trendig bland ekonomerna...

http://storstad.wordpress.com/2011/12/06/okad-ojamlikhet-oecd-foreslar-hogre-skatter/

Jag har förresten också en "ny" blogg som inte innehåller såna sanningar som ej passar Ufos tycke och smak:
http://undantagstillstand.wordpress.com/2011/12/15/det-varas-for-bidragslinjen/

Jag utnämner härmed dig till Lucia år 2011. "ljusbäraren"
Det här var riktigt trevliga nyheter.

Så trevliga att jag säger "tro det". I USA är det fortfarande den lagliga maffian som styr, oavsett president, och bakom och bredvid sig de traditionella olje- och militärindustriella komplexen med kompisar. Likadant i nästan alla andra länder inklusive Sverige, såvitt jag vet, och på den globala scenen.

Till och med legalmaffian i USA lär ha fått litet milt "socialdemokratiska" fötter – sprang till mamma – när den kris de själva hade vållat 2008 härjade som värst. Det var förstås en tillfällig reaktion, de fick i uppdrag att lösa krisen, gjorde det genom att stjäla nödiga belopp från skattebetalarna och fortsätter nu samma lek som vållade krisen. Precis som sina kompisar över hela världen, skulle jag tro; och varför inte? De är en liten krets där man känner varandra, de är utmaningstyper, spelartyper och psykopater, de har hittat ett sätt att bli snuskigt mycket rikare vad de än gör, de bättre människorna bland dem hålls i schack av grupptryck och tävlingsanda – varför i fridens namn skulle de överge det?

Och att några stycken mer sansade (och mindre rika och mäktiga) organisationstjänstemän oroar sig över att överklassen har blivit så grovt tjuvaktig att det sociala kontraktet börjar förfalla i många samhällen är ju inte heller samma sak som att någon däruppe önskar ett samhälle med sådana ledstjärnor som lika chanser oavsett ursprung. Troligare är väl att de vill ha minimala förutsättningar, eller föga bättre, för att det sociala kontraktet ska hålla.

Var inte så pessimistisk, njut av att vinden håller på att vända.

Jo, men jag tror erfarenheten av efterkrigstiden visat att ojämlikheten inte är stabil, antingen ökar den tills det blir kollaps (världskrig i fallet med västvärlden under 1900-talet) eller så kommer reformerna åt andra hållet gå längre än vad överklassen kan acceptera. Det var ju därför näringslivets opinionsbildning utökades kraftigt på 70-talet, välfärdsstaten går inte att hålla på en för överheten bekväm nivå, man insåg att det enda man kunde göra var att försöka avskaffa den helt. Försöker överheten ge efter lite igen för att lugna folket, så kan utvecklingen mot jämlikhet börja igen och man får en ny chans att eliminera överklassen (eller iaf etablera stabil socialistisk mediadominans) innan den hinner fördärva processen. I ett långt tidsperspektiv så går ju utvecklingen fortfarande åt det hållet som förväntats sedan 1800-talet, arbetet som krävs för att producera alla varor folk kan tänkas vilja ha fortsätter avta. Akademiska filosofer är uteslutande analytiska och alla icke-konsekventialistiska moralfilosofier är döda och begravna, och nationalekonomin är inte speciellt högerinriktad längre. Folk tror inte på överheten i samma utsträckning som innan finanskrisen, men de vet inte riktigt vad de ska göra. En del vänder sig mot moderniteten och ställer sig därmed i praktiken på överhetens sida.

Jag tycker allt det pekar mot att det vi kallar det moderna samhället bara kan röra sig mot ett jämlikt samhälle, enda alternativet är att krossa det. Sedan Friedmanismen blev omodern har nyliberaler bara direkt antimodernistiska tänkare kvar, såna där som motsätter sig att människan ska studeras empiriskt och matematiskt utan vidskepligheter som "fri vilja", t.ex. Von Mises och Hayek. Liberalism har alltså upphört att existera som självständig ideologi och absorberats av socialdemokratin eller konservatismen. Förr eller senare kommer det inte gå att styra ett samhälle skapat av vetenskapen enligt principer som är oförenliga med vetenskapen, konflikterna skulle egentligen varit tillräckliga för att orsaka inbördeskrig i västvärlden idag om inte media tystade ner vetenskapliga fakta (typexemplet är väl att poliser och övervakningskameror inte minskar brottslighet). Det går inte att fortsätta så speciellt mycket mer, vi har ju redan stora problem med att den vetenskapliga kompetensen är för dålig. Det beror på att de som styr försöker gömma undan vetenskapen i svarta lådor. Ett samhälle som rent fysiskt bygger på analytiskt tänkande kan inte upprätthålla en kultur som står i direkt motsättning till analytiskt tänkande. Vi kan inte ha myndigheter som baserar sina beslut strikt på kostnads-nytta-kalkyler samtidigt som vi har ministrar som motsätter sig konsekvensetik och logik. Och utan strikta kostnads-nytta-kalkyler kollapsar samhället.

Vägen till socialismen/anarkismen går genom en välfärdsstat som anställer experter för att skräddarsy tillvaron alltmer noggrannt, och låter system (helst automatiska med minsta möjliga behov av mänskligt godtycke, men byråkrati får duga till att börja med) ta över makten från "ledare". Ledarskap är något ont som inte är förenligt med jämlikhet. Formella hierarkier är bättre än informella så länge som hierarkier är nödvändiga (deras nödvändighet är dock mycket överskattad). Den definitiva tidpunkten när "det klass- och statslösa samhället" inträder är när automatiserade beslutssystem övergår i genuin övermänsklig maskinintelligens så att all mänsklig makt avskaffas helt. Revolutionen är "the rapture of the nerds". Det finns faktiskt myndigheter som arbetar på ett sätt kompatibelt med en sån här vision, de "opolitiska" expertmyndigheterna. Statens beredning för medicinsk utvärdering, arbetslivsinstitutet (nedlagt av Högern), folkhälsoinstitutet och riksbanken är fina exempel. TLV är också i princip en bra idé, men jag vet inte vad de gör i praktiken.