Jag kan läsa flera saker i den här texten:
1. Hon är i Akropolis hon ser ruinerna, skadorna, trasiga repade statyer, och tänker på de historiska saker
som hänt den på den här platsen, hon kan sin historia men i statyerna och deras skador så känner hon spåren av
de människor som levt, krigat och dött här.
2. Hon har lämnat ett havererat förhållande, hon mins händelser både vackra och trasiga,såriga det är hennes ruin.
och det är minnen av de små vardagliga händelserna(fragmenten) som får henne att minnas dom starka känslor som
en gång fanns där, starkare nu än när det var verklighet och självklart. Hennes trasiga Akropolis.
3. En ärrad människa och hennes själ, som varit med om mycket i livet som fått repor ock skador i båda dessa men
fortfarande trots allt står upp, fast som en repad trasig staty, Men tack vare att hon fått dessa blesyrer så har
hon väldigt stor och kraftig livserfarenhet, och hon har så mycket att berätta framförallt det som utelämnas saknas
mellan raderna. Ett mänskligt Akropolis stolt, vacker men ruin.
Nu har jag aldrig gått någon litteraturutbildning så det här är bara mina egna reflektioner, fast fel eller rätt finns ju inte
men jag kan ha missat en del av symboliken.
