Precis så här är det, det här tycker jag exakt speglar dagens Sverige, den mentalitet
och människosyn som härskar. Jag ryser när jag läser det och skäms över att det
blivit så här, att jag och alla andra inte skrikigt högre när vi sett hur de stulit vår trygghet!
Det här är skrivet av Professor Lars Ekstrand i den borgerliga tidningen gd.se
Jag skulle också vilja skriva så här bra(avundsjuk)

"Gör som fabrikör’n säger!
BETRAKTELSEN

I ett kylslaget hotellrum i lilla idylliska Lidköping ser jag i TV på trettondagen Hasse Alfredsons film ”Den enfaldige mördaren”, vet inte för vilken gång i ordningen. Med Stellan Skarsgård kanske i sitt livs största roll. Filmen framtonar som starkare än någonsin, den tar sig igenom alla försvar och jag sitter som klistrad vid rutan. Om det inte vore så att den moraliskt högtstående ”idioten” mot slutet av filmen, under änglars breda vingar och beskydd, tog livet av den fascistiske plågoanden till fabrikör, som Alfredson lysande spelar, skulle det vara nästintill outhärdligt. Det fungerar som katharsis, rättvisa skipas till slut, jorden befrias från en förtryckare. Och man kan andas ut.

Obehagligt nog känns filmen, som väl utspelar sig på 1930-talet med marscherande brunskjortor, både ”dokumentär” och samtida, fiktionen går att skruva upp till aktuell verklighet. Under den borgerliga alliansens regim har typer som fabrikören på nytt oblygt äntrat scenen och flyttat fram sina positioner. Det har blivit fritt fram att behandla vanliga, hederliga människor, inte bara ”sinnesslöa” som beteckningen löd förr, som idioter och inte värda någonting.

Allt vad rättigheter och skydd för den enskilde heter, framförallt och i synnerhet om han eller hon ”saknar arbete” eller är sjuk, har smulats sönder. Klockan har vridits tillbaka, samtidigt som den förfärligaste retorik basuneras ut. Om ”valfrihet”, ”individens ansvar” och annat mumbojumbo. Medan repressionens tumskruvar dras åt allt hårdare för var dag som går. Jag tar mig för pannan när jag läser om hur en arbetssökande och ”praktikant”, 47 år gammal, i min egen hemtrakt tvingats ut i skogen för att ”arbetsträna”. Det är ju den heligförklarade ”arbetslinjen” som obönhörligt skall gälla, ingen arbetslös ska komma undan. Det är bara att göra som fabrikören säger, utan att mucka. Den i skogen utkommenderade dör under ett fallande träd.

Något slags verksamhetschef på Gävle Kommun, ytterst ansvarig för det hela, slår ifrån sig och uttalar dumheter. Det är som när fabrikören i filmen kastar in torparens arrendepengar, som han med största möda, och genom att sälja det sista han har lyckats få ihop, i öppna spisen: ”Det är inte pengarna det gäller, det är principen.”

Tro för all del inte att ”arbetsträning” eller ”praktik” leder till något arbete – det är ju principen det gäller. Frågan är bara: vilken satans princip? Förnedringens?

Jag behöver inte se om ”Den enfaldige mördaren” ännu en gång. Den har överträffats av verkligheten. Enfald och plågoandar i fabrikörens anda har jag ju runt hörnet. Men utan att rättvisa under breda änglavingar skipas.

Lasse Ekstrand"

Källa:
http://gd.se/kultur/1.2639324-gor-som-fabrikor-n-sager-

Väldigt bra skrivet. Under Alliansen har den mest vulgära formen av entreprenörsanda och svågerpolitik stärkt sitt grepp om samhället. Bankirer hjälper sina golfkompisar att starta nya verksamheter som syftar till att utnyttja arbetslösa som slavkraft. Företag som drivs enbart i personligt vinstsyfte växer upp som ogräs ur marken. Detta resulterar inte bara i större klyftor i samhället utan även i ökande andligt och moraliskt förfall. Den konservativa fascisten besitter i alla fall en traditionsbunden elegans som dagens liberala apor till entreprenörer helt saknar. Fascismen drivs av högre mål än personlig vinning.

Jag ser mig inte som en bortskämd nolla utan ambitioner utan som en andlig förvaltare av de urgamla fundament på vilka all högtstående kultur vilar. En av den avsatte kejsarens mest fanatiska tjänare som vägrar acceptera den rådande samhällsordningen med demokrati, liberalism och eskalerande andlig degenerering och istället existerar som en ensam skuggestalt i samhällets absoluta periferi. Där vänder jag mig mot de förbjudna gudar som hos allmänheten fallit i glömska.

Det är så det blir med korporativism och dåliga villkor för arbetarna. SD och högern vill ju ha ett sånt samhälle, där "fabrikörerna" styr.