Aloha ädla medborgare..
Har "studerat" Aspieforum.se under en tid.. Rättare sagt sen det börja komma på tal med att man ev. kunde liknas med någon som har aspie diagnos utefter mitt liv o dömma...
För att göra en låååååååååååång historia kort så var jag med i en bil olycka och överlevde tack vare massa små saker var och en för sig men i sammanhanget gjorde det att man överlevde.. Efterdyningarna av olyckan har jag kvar mycket problem av och är därför sjukskriven sen olyckan 26'e Nov - 08..
Men, i vilket fall som helst så ( innan jag glömmmer,
http://www.facebook.com/pappasvan?ref=name <- ifall någon skulle fatta intresse för att ev. diskutera saker och ting, dryfta skit och ingenting m.m m.m, feel-free-to-add... ) kom jag i kontakt med kurator på sjukhuset på grund av att dom misstänkte jag skulle återuppleva olyckan och ville vara ute i god tid och erbjuda hjälp..
Hon var mycket human och vänlig, inte som jag fått uppfattning av om andra kuratorer och "liknande" under min "vuxna" tid... Efter några omgångar av tankes dryftande så märktes att hon var inne på ett spår i frågeställning m.m... Hon uttryckte att jag liknande någon med diagnos av ett eller annat "slag".. Tänkte inte mycket mer på det här och tiden den gick, tills.. En vän påbörjade diskussion huruvida man ev. hade en diagnos eller inte.. Sett ett fakta program på en vettig kanal jag inte kommer ihåg men.. Utgångpunkten till allt som jag ska komma till men inte riktigt får till stånd och då märks det på detta vis, en kort historia blir till något som liknar en roman av svammel och "flerspårig"... Men, utgångpunkten till "detta" var dokumentären "Mitt huvud är som en torktumlare", där började allt och efter inte för lång tid påbörjades en utredning på vuxenpsyk mottagning tillsammans med kurator...
(rök-paus och uppehålls i text pletande så redigt mellanrum kan göras...)
Efter MÅNGA frågeformulär tillsammans med kurator, vet inte alltså men tror nog faan flera tusen frågor gjorts så var det dags för möte med psykolog.. Vi gick igenom min "statistik" över frågorna jag besvarat och som gått igenom med neuropsyk så hade dom kommit fram till "Personlighetsstörning UNS" (UNS som ni säkert vet men om någon missat så "Utan Närmare Specifikation") / "ospecificerad Personlighetsstörning""... Fick göra ett "slutgiltligt" test för att närmare se huruvida jag låg närmare Aspie än Adhd/Add.. Saken var den att dom inte gör/gjorde aspie utredningar på den mottagningen utan isf skulle jag bli remitterad till neruopsyk "annan ort".. Tänkte i "sista testets" skede att jag hellre får diagnos lite mer Add än Aspie enbart pga att jag inte ville åka längre bort för att göra ytterligare frågor i drivor utan ville hålla mig på "hemma plan".. Men så blev inte fallet i alla fall
Nu har det gått nära 2 månader sen jag blev remitterad till "annan mottagning" och inte hört ett jota.. Känslan av att "ge upp" börjar eskalera såpass att man känner sig "viljelös", är dock inte orkeslös men finner inget nöje i att göra direkt något utan vill bara tiden ska springa på några år.. Från det ena till det fjärde (ska försöka inte bli för långrandig) så tolkning av bil olyckan som nästan tog mitt liv (polare som åkte med bröt nacken, räddade våra liv genom att ta sig till undsättning och tillkalla 112) och jobbar idag halvtid som säljare..
Tolkningen, är att saker och ting man visste redan olyckan, som man trodde sig leva efter.. Inget av det stämde och man jobbade bara mot sig själv.. Visste inte ens själv hur man skulle tolka sig och sina handlingar, visste och kände bara att man inte var som alla andra och önskade andra saker som att t.ex tidsmaskinen var uppfunnen m.m för att radera vissa handlingar i livet som "ställt till det för en".. Men men innan jag tappar bort mig för mycket så har jag lärt känna mig själv och vet mer hur jag ska göra, inte för att det blir rätt alla gånger ändå men...
Söker på något sätt och vis kontakt med andra "likasinnade" som skiljer sig mer från min umgängeskrets och vet lite mer "hur det är" att "vara som man är".. Är inte missnöjd med livet eller något, ser väl rätt ljus på framtiden egentligen, känns så jävla långt bort bara och tiden den kryper i det avseendet, men men, man åldras ju långsamt isf, blir aldrig äldre än man gör sig iofs men men, ni vet väl ungefär på en höft vad jag menar...
I alla fulla fall... Har inte fördjupat mig mycket i aspie egentligen utan bara skummat ytan.. Härmed påbörjas viss djupdykning i ämnet och önskar att det visar sig vara lika vänligt sinnade själar som gör inlägg i forumet som man läst fram och tillbaks det senaste året.. Fick äntligen tummen ur att regga mig för att kunna göra inlägg och ev. kommentera det ena och det andra då man ändå går in och söker hjälp på frågor och få tips m.m....
Svårt för att avsluta så försöker härmed göra det....
Vet inte men jag kör ju ingen "kontakt annons" på det viset men kör msn på "
pappasvan@hotmail.com " och antar man kan lägga till på
www.facebook.com genom mailadressen oxå...
Hörs & störs, tack för jag fick ta upp din tid du din ev. "stackare" som kom så här långt ner i mitt blidder bladder