är du förövrigt medveten om när du skriver obegripligt?

Ditt första var en av de mer obegripliga.

Jag gissar att Svante menar "för Svante obegripligt"!?

Själv är jag inte tillräckligt insatt i Heideggers etik för att förstå kopplingen till 2010 års val. Medlem Lakrits (om så inte asponomen själv) kanske kan förklara!?

Varför har Heidegger inget att säga om etik? Jag tror att man kan urskilja tre orsaker. För det första kan inte Heidegger se att det finns något klart samband mellan sitt eget tänkande och någon form av etik. Dvs etik i betydelsen råd och regler om hur man bör handla är någonting helt annat än det som Heidegger sysslar med i sitt tänkande. Han kommer inte riktigt ner på individnivå på det sättet som krävs för att dela ut råd. Hans tänkande är – som Peter Kemp påpekar i Döden och maskinen med ett citat från Derrida – ”företiskt”. Ingen etik faller självmant ut från hans tänkande och han tycker inte heller att det behöver ingå i en tänkares uppgifter att ge levnadsråd.
För det andra vill Heidegger till varje pris fästa uppmärksamheten vid vad han anser vara den alldeles avgörande frågan: det stora dramat kring människans förhållande till varat. Eftersom det som hotas är själva människans väsen och hon i det närmaste är i färd med att degradera sig själv till ett slags zoombie, en levande död, är detta för Heidegger fråga nummer ett. Gång på gång gör han i sitt tänkande provokativa uttalanden som syftar till att få oss att förstå hur allvarligt läget verkligen är. Han påpekar att vi ännu inte tänker, att ”den högsta humanistiska bestämningen av människans väsen ännu inte erfar människans egentliga värdighet”. Vår tid befinner sig i ett oerhört hotfullt skede, vi står under en oerhörd fara - det är Heideggers ständiga budskap. Det rör sig inte nödvändigtvis om en rent fysisk undergång, även om den genom atomkraften, kemiska och biologiska stridsmedel och människans miljöpåverkan också blivit möjlig, men det är illa nog, enligt Heidegger, att människan förlorar ur sikte det som är det sant mänskliga: hennes förmåga att verkligen erfara varat och bevara det i sitt språk – en förmåga som är på väg att förtvina och falla i glömska.
En tredje orsak till frånvaron av etik i Heideggers texter skulle kunna vara att Heideggers analys av faran går så djupt att han inte ser någon enkel, etisk lösning. Räddningen ligger inte i att sätta upp regler för handlandet eftersom en räddning värd namnet måste komma självmant och verka på djupet, inte genom yttre påbud. I slutändan blir Heideggers råd snarast att vi bör anamma ett slags radikal öppenhet, både för farans alla risker och för de räddande krafterna möjligheter.