… med vilket jag inte vill antyda något förakt för vetenskaplig stringens och återförsäkring (och inte Inco heller). Bara typ påminna om det enkla faktum att det trots allt är erfarenhet som är vetenskapens moder. Alla noga kontrollerade vatenskapliga rön har alltså sin upprinnelse i ogarderad erfarenhet; en viss inläsning och ödmjukhet är alltså tillrådlig även i den riktningen.

Särskilt i fråga om saker som redan till sin natur (från vårt håll sett) kan vara undflyende. Man kan inte sluta sig till att fjärilar är livsodugliga bara av att man själv har för grova nävar för att kunna ta nog försiktigt i dem, så att säga.

Där ser man, det blev en ny gammal gubbe som hatar det mesta som är roligt eller nyttigt och med förflutet som regimvän i en diktatur. Meet the new boss, same as the old boss. Samtidigt i världens minst efterblivna land har somliga hissat flaggor på halv stång för nån ättling till våra gamla förtryckare kastat in handduken.

Men snälla du, som oerfaret radikalt brushuvud i trettioårsåldern har man inte omdöme nog att leda en världsorganisation. Vi ser ju hur det gick för den där snickarpojken och hans idéer. Ännu efter tvåtusen år behövs det en motvikt varje gång.

Inte för jag har hängt med aktivt, men än har jag inte sett någon svensk skribent anmärka illa på att Frans påve är jesuit. Visserligen förtjänar inte jesuiterna sitt gamla svenska rykte som djävulens anhang ("jesuitmoral" = ändamålet helgar medlen och sådant) – de har ofta hört till de jämförelsevis progressivaste krafterna i katolska kyrkan och gav hednamission ett "mänskligt ansikte" långt före någon protestant vad jag vet – men det här är säkert mer ett tecken på förlorad allmänbildning än på att vi har lärt oss mer om jesuiterna.

Hmm jag vet inget om de där olika sorterna av katoliker, jag vet bara att de är djävulens anhang hela bunten

Tja, som jag uppfattar det har du en hel del intolerant puritanskt frikyrkoartat arv i din egen samhällsvision. Såpass att jag kommer att tänka på inomkonfessionell sektkonkurrens i dina angrepp på kristendomen, precis som med andra puritanska och/eller eskatologiska politiska läror. Visst har du bra idéer också – en hel del – men just det arvet tror jag tynger och skymmer dem.

Jag insåg när jag gick en A-kurs i sociologi att jag är extremt puritansk om man rensar bort alla icke-sekulära moralregler och tron på gud och det där. Arbetsmoral och svartvitt tänkande är aspekter av puritanismen som jag bejakar. Webers syn på modernisering passade min världsbild mycket bra. Idag tycks det som att en parallell modernisering skulle kunna vara den konfucianska men ännu har inget sånt land blivit ledande inom teknisk/vetenskaplig utveckling vilket jag vill tro beror på att post-protestantiska ateister är individualister (Norden och anglosaxiska länder) medan konfucianer är kollektivister. Kreativitet handlar per definition om avvikelse från normen vilket bör försvåras av kollektivismen. Alla andra kulturer presterar mycket sämre både i BNP/capita och mått på självskattat emotionellt välbefinnande.

Inom den protestantiska världen är det de gudlösa länderna i Norden som presterar bäst på de flesta mått utom BNP/capita där man är sämre än USA men bättre än Europa. Dock levererar Sverige 80% så mkt BNP/capita med bara 25% av CO2-utsläppen per capita.

Jag blir rent äcklad av själva sättet att tänka som finns i den katolska världen. Protestanter som tror på gud tenderar att använda logiska resonemang för att försvara detta. Olika sorters gudsbevis eller argument om religionens nyttighet. Katoliker verkar i högre grad påstå att förnuftet är överskattat, samtidigt som de inte kan uppvisa att katolska länder skulle ha högre välbefinnande enligt vare sig subjektiva eller objektiva mått. Nu har Vatikanen gjort en hel del eftergifter och accepterat naturvetenskapen främst under förrförra påvens tid men det är inte så värst imponerande att ge efter för moderniteten med en fördröjning på typ ett århundrade. De gör dessutom bort sig: Hade det kyrkan varit den allsmäktiges röst så hade de ju vetat redan när evolutionsteorin var ny om den var sann eller ej. Att mjuka upp uråldriga moralregler är oxå i direkt motsägelse mot att de skulle ha tillgång till tidlösa sanningar.

Filosofiinstitutionerna i katolska respektive protestantiska länder är också ganska tydligt uppdelade: analytiska i Norden och anglosaxiska länder, flum i kontinentala Europa.

Anledningen att ordet "liga" är negativt laddat i Sverige är pga "katolska ligan" under 30-åriga kriget. Zombie vet säkert detta redan men det är så roligt att jag vill skriva det ändå. Någon kanske inte tänkt på detta.

Rent principiellt finns inget hinder att folk som tror på gud kan vara progressiva i alla frågor, men i praktiken så är den typen av religiösa oerhört få, och de tenderar att ha nån sorts panteistisk världsbild som egentligen inte skiljer sig speciellt mycket från ateism. Välfungerande samhällen tenderar att ha fysiskt existerande institutioner som fyller den funktion som Gud har i mindre utvecklade samhällen, dvs upprätthålla gemensamma normer. Skillnaden är bland annat att dessa normer blir demokratiskt och förnuftsmässigt överenskomna i en välfungerande demokrati. Kulturen ses som en maskin där delar byts ut efterhand för att optimera samhället.

Utilitarismen kan förresten mycket väl bli att likna en religion om den blir etablerad, då den sannolikt skulle motivera gigantiska ingenjörsmässiga projekt som att kolonisera andra planeter för att öka antalet kännande varelser i universum...

Iain M. Banks Culture-böcker ser jag nog som ganska extremt och tydligt antikatolska. Handlar om ett ultraindividualistiskt maskinstyrt samhälle med en kombination av lyckomaximering, jämlikhet och strikt individuell autonomi som ideologi. De förklarar krig mot en teokrati som har alla de klassiska antimodernistiska åsikterna: maskiner ska aldrig bestämma över kött och blod, det finns en gud, guds vilja uttrycks av ett prästerskap. Om jag var partiledare skulle jag ha en explicit referens till de böckerna i partiprogrammet, som en sorts bild av ett realistiskt mål för det klasslösa, gudlösa och statslösa samhället på några århundradens sikt. Moralisk imperialism och "ändamålen helgar medlen" men stor ovilja mot att kriga är väldigt Nordiskt. Iain M. Banks är vänsterist och inte liberal dessutom, verksam i kampen för skotsk självständighet. Skottland borde såklart välkomnas in i det nordiska samarbetet tillsammans med Baltikum och Nederländerna. Behövs en statsindividualistisk supermakt.