Det kan ju vara värt ett försök.

Det finns inga spännande oneurotiska män.

Sista satsen kan ersättas med något annat moment 22, men annars något ditåt ja.

Fast jag undrar över den där schablonen konstnärlig/spännande = neurotisk och tvärtom. Jag har nog träffat en och annan "spännande" okonstnär och "tråkig" konstnär, om också inte i förhållanden. En målare som blev så less på hur illa konstnärerna behandlades i konstbranschen och hur få som brydde sig att hen sadlade om till – fastighetsmäklare. Jag kan förstå henom, men... spännande?

Han kanske blev tvingad som barn att bli konstnär fast han egentligen hela tiden drömde om att bli fastighetsmäklare eller dylikt!?

Jag vill minnas att jag såg nån bra film där en medelålders Svenssonman blev kär i en ung konstbrud, minns inte var den hette dock...

Tänker du på Vuxna människor med Felix Herngren som den medelålders Svessonmannen?

Kan nog mycket väl vara den filmen.

Var den filmen du tänkte på en komedi? Spelade Fredrik Lindström en svartklädd galleriägare med polotröja?

Måste varit den filmen, och jag är smärtsamt medveten om att jag kunnat göra precis samma val.

Fast hon verkade ju faktiskt inte så neurotisk.