Jag återkommer kanske senare och utvecklar mitt resonemang, men till dess tar jag mig fortsatt rätten att förhålla mig sunt skeptisk till bägge sidor.

På ena sidan en organisation som genom tiderna har utsatt autister för plågsam dressyr och som försvarar föräldrar som mördar sina autistiska barn. På andra sidan ett initiativ startat av autister för att verka för acceptans av de personer vi är istället för "medvetenhet" kring vilken katastrof vi är. Jojo, tufft val. Men visst, du har givetvis rätt att välja att stödja dina egna förtryckare. Stockholmssyndrom heter det visst. Räkna bara inte med några hurrarop från min sida, eller förståelse. Och kom då inte till mig om du behöver stöd.

Det är för fan som att vara en flata från mellanöstern och tycka att SD är ganska najs.

Ja, det är lite så det känns.

Alltså, vi snackar om en organisation som vill screena bort oss som foster!

"Mänskliga rättigheter? Nja, jag är sunt skeptisk."

En gång i tiden läste jag om Lovaas och ABA, och det ryste i hela kroppen. När jag läser vad AS själva skriver så ser jag en väldigt snarlik retorik, kanske lite uppmjukad, men ändå i grunden likadant. Man kan ju gissa att det ryser i hela kroppen nu också.

Det kan man säga ja.

Man kan ju också titta på vad de använder sina pengar till och vilka de allierar sig med. Det säger en del.