Skillnaden är väl att så gott som alla är överens om att de varseblir andra människor. Människor undviker inte konsekvent att manifestera sig när deras närvaro kan dokumenteras. Vidskepelse brukar oftare handla om tro på sånt man inte sett men använder som förklaring på saker man inte begriper orsaken till.

Jag ser ofta saker som rör sig i utkanten av synfältet. Då tittar jag dit och konstaterar att det inte var något. Gjorde jag som de vidskepliga skulle jag tolka detta som att det visst var något där men att det gömde sig när jag la märke till det. Att jag från början såg något beror på att det är en evolutionär fördel att övertolka vissa sorters intryck. Det finns många såna systematiska fel i människans tänkande. Felen är inte dåliga om man är medveten om dem så man kan korrigera sin världsbild.

Det finns många saker som många trott på som bevisats falska och som beror på evolutionärt betingade kognitiva fel. Vaccinmotstånd kommer t.ex. ofta från den typen av fel.

Jag har haft en upplevelse att jag visste precis när en släkting dog innan jag fick reda på det. Jag misstänker att det är ett fall av konfirmeringsbias då det inte var särskilt oförutsägbart och jag förmodligen haft tankar jag glömt som inte sammanföll med dödsögonblicket.

Telepati har avfärdats först efter att flera studier misslyckats med att påvisa det. Det är inte så att forskare inte vill tro på det. Samma med elöverkänslighet. Det vore en stor upptäckt som skulle leda till nobelpris om den skedde, det vore ju att upptäcka ett nytt sinne hos människan.

Hur ofta eller under vilka omständigheter man upplever människor var inte min poäng. Min poäng var att det inte behöver handla om "tro" eller ens om övertolkning.

"Saker som inte finns" – tja, den som bara har upplevt vaga saker i utkanten av synfältet, eller någon enstaka gång en vag sak som kan vara telepati men kanske enklare förklaras på annat sätt, kanske helt enkelt ska vara försiktig med att uttala sig om sådant som andra (även intelligenta och kritiskt skolade) har upplevt med helt annan tydlighet.

Tendensen att uppträda mest i okontrollerade situationer är ett större problem. Men inte teoretiskt oförklarligt det heller.

Vad "vetenskapen" (det vill säga i det här sammanhanget vetenskaparna) vill eller inte vill tro på är faktiskt inte någon enkel fråga om bara kunskapssökande eller Nobelprisutsikter. Lika litet som ny"liberalerna"s heliga marknad är någon enkel fråga om allas "rationella val". Vetenskapare är precis lika sällan förmögna att tänka utanför lådan och lika ovilliga att se ett helt livs investeringar (eller massor med hela livs) gå upp i rök som alla andra. I vissa sådana avseenden kan till och med deras skolning verka mot dem.

Förresten kan väl föreställningar om knytt och krafter tänkas ha ännu ett överlevnadvärde oavsett frågan om korrelat i den "yttre" verkligheten: skydda mot hybris och kollektiv psykopati. Ett skydd som i så fall kanske hade behövt vara betydligt starkare, inte svagare?

Sedan är det säkert nyttigt för bilförarens uppmärksamhet och mot hens ego att få köra på en aningen slingrigare väg som plötsligt blir smal för att släppa fram en bergknalle fast den byggdes förra året.

Det finns förstås ett överlevnadsvärde i de kognitiva mekanismer som skapar såna här föreställningar, det är just att föreställningarna kan förklaras helt med detta som jag tycker får dem att te sig osannolika. De skulle kunna vara en ren bieffekt av evolutionära krafter orsakade av kända fenomen i omgivningen. Tron att omgivningen är besjälad kan förklaras helt med theory of mind som ju är ganska bra att ha. Det är bättre att tolka alltför mycket som aktiv handling av någon slags agent, än att tolka alltför lite på det viset.

Som sagt, den reduktionistiska tolkningen har då en hel del grus i maskineriet som dess förespråkare måste läsa in sig på och därefter försöka förklara med hänsyn till alla uppgivna fakta. Något de sällan eller aldrig gör men som är standardprocedur vid lika överväldigande vardagsnivådata om mindre kontroversiella saker.

Det borde också undersökas vilka grader av inbillning som brukar förekomma i biologiskt liv, eller varför vi annars skulle vara ett undantag när det nu faktiskt går att tänka sig strategier utan inbillningens uppenbara nackdelar. Men det måste naturligtvis undersökas av forskare som själva har en förutsättningslös inställning. Sådana finns knappt.