Då har man tre alternativ:
1. man håller käft som avtalat och får behålla sitt jobb
2. man snackar om det, och känner sig ev. duktig en stund, sen får man man ta sitt straff
3. man pratar, och får sen ljuga för att se till att man inte åker dit, och får sen leva resten av sitt liv med att man är landsförrädare

När det gäller att avgöra vad som är moraliskt är det lämpligt att hävda nån överordnad lag som konstitutionen eller internationella lagar så att den vanliga lagen kan överprövas. I USA har de dessutom en underlig rättstradition ("common law") som ger rättsväsendet stor möjlighet att skapa rättspraxis oberoende av demokratin. Det är ett idiotiskt system men det ger stor möjlighet för domare att blockera lagar på vaga konstitutionella eller traditionella grunder. Abortförbud avskaffades på det sättet trots att ingenting i konstitutionen egentligen berör frågan överhuvudtaget...

Svenska soldater anses väl ha skyldighet att ordervägra om de beordras bryta mot internationell lag har jag för mig.

Och 35 år?! Borde det inte spela roll vilken typ av information som läcks? Att den här typen av krigsförbrytelser förekommer är allvarligt och bör utredas för att så långt möjligt undvikas i fortsättningen. Uppenbarligen har man misslyckats med att ta tag i sådant. Visst, att hänga ut enskilda psykiskt skadade soldater löser inget, men systemet är ruttet och bör synas i sömmarna.

Jag trodde mer på antingen tresiffrigt eller frikännande (osannolikt). Extrema strafflängder har de ju för alla brott.

Beträffande uthängning finns också den aspekten att ju fler vanliga hyggliga killar och tjejer från ens egen sida – och inget annat – man "hänger ut", desto mer ökar sannolikheten att det äntligen går upp ett Liljeholmens för några av de vanliga hyggliga föräldrar, kompisar och utomstående förfasare som inte själva har varit med. Frågan är om det finns något annat sätt att få människor att förstå sådana här saker, eftersom vi tyvärr inte fungerar så att något verkligen går in förrän vi får uppleva det själva.

Även det här argumentet kan naturligtvis tolkas som just ett sådant "göra ett mindre ont för att undvika ett större" som själva kriget brukar rättfärdigas med. Men sådana paradoxer är det frågan om man kan undgå. Vill man ta moraliskt ansvar kanske man blir tvungen att göra det med dem olösta.

Yetins argument om överordnade lagar kan ju fungera så länge dessa finns och är respektabla – men så är det ju (som borde vara bekant) inte alltid. Så inte heller där kommer man undan sitt eget ansvar.

Amen to that.

Vad menas med "licenced to love"? Är inte kärlek allas plikt? Hur i helvete skulle det se ut om man ansökte om licens hos myndigheter om man ville älska?

Det är knappast ett relevant diskussionsämne för den här tråden. Vänligen lämna min signatur ifred, och lägg av med att hacka på folk i största allmänhet! Om du nu anser att kärlek är allas plikt kanske du kunde försöka leva efter det också.