Witold Gombrowicz https://sv.wikipedia.org/wiki/Witold_Gombrowicz

Bra författare, har skrattat så tårarna runnit när jag läst vissa stycken av hans alster. Om jag begripit
specielt mycket av hans budskap, vet inte om han har något ibland, har jag ingen riktig koll på men en
del kanske, tror jag.


Inledningen till två noveller:

I kökstrappan

"I skymningstimmen, när de första gatlyktorna tändes, tyckte jag om att gå ut på staden och antasta hembiträden.
Det blev en vana utan att jag märkte det, och man vet ju hur det är: consuetudo altera natura. Även de övriga
UD-tjänstemännen, liksom samtliga ambassadattachéer (de ogifta naturligtvis), brukade gå ut på gatan och antasta
det ena eller det andra efter tycke och smak, fantasi och temperament - men jag antastade enbart hembiträden,
tjocka hembiträden i sjalett. ..."


Filidor med barn i botten

"Prinsen bland de mest hyllade och berömda syntetikerna var utan tvivel doktorn och professorn i syntetologi vid universitetet
i Leiden, översyntetikern Filidor, bördig från de sydliga delarna av Annam. Han verkade i den Högre Syntesens högstämda anda,
huvudsakligen genom att addera +oändligheten, i nödfall även genom att multiplicera med +oändligheten. Han var högväxt
och välfödd, med yvigt skägg och en glasögonprydd profets ansikte. Men ett andens fenomen av sådana mått kunde inte
annat än framkalla ett motfenomen, helt enligt Newtons princip om kraft och motkraft, och därför föddes snart en lika framstående
Analytiker i Colombo, och efter att vid Columbiauniversitetet ha erhållit doktorsgrad och professur i Högre Analys klättrade han
snabbt mot toppen av den vetenskapliga karriärstegen. Han var en liten, torr, spenslig och välrakad man med en glasögonprydd
skeptikers ansikte och med en enda inre bestämmelse - att jag och tillintetgöra den ypperlige Filidor. ..."


Litet smakprov ur boken: Ferdydurke kapitel 4.

"Innan jag fortsätter med dessa autentiska memoarer, önskar jag vid denna punkt sticka emellan en utvikning, en liten historia
med titeln Philifor genomträngd av barnslighet. Ni har sett hur den ondskefulle och didaktiske Pimko begåvade mig med en
söt liten stjärt, ni har sett våra ungdomars idealiska spasmer, deras oförmåga att leva, deras förtvivlan över bristen på proportioner
och kakofonin, den tragiska förkonstlingen, den ledsamma tråkigheten, den löjliga anspråksfullheten och de kvalfyllda anakronismerna
likväl som idiotin hos deras stjärtar, ansikten och andra kroppsdelar...

Då vet jag vad jag ska leta efter nästa gång jag besöker stadens bokhus.

Det låter för övrigt ungefär som några av mina inlägg när jag rökt för mycket morotsblast.